Norra Smålands Dövstumsförening var namnet, på föreningen, som bildades den 10 juli 1910 i Esabjörnabo i Tenhult på initiativ av dövstum-missionär P. Alfred Persson. Vid bildandet ingick 16 döva från Norra Småland i föreningen.. Bildandet av föreningen var beroende på att de döva var svårt isolerade, ur vilket de ville bryta sig ut, och det blev faktum att alla var eniga om att bilda en egen förening, som de döva själva arbetade för. Stadgar fasställdes och ändamålet för föreningens verksamhet var till att syftet att nedbryta dövas isolering och tillvarataga de dövas intresse och verka för deras utveckling medelst föreläsningar på deras eget språk, teckenspråk, diskussioner samt anordnade samkväm, fester och utflykter.
Föreningens arbete har gått både med fram- och motgång i växlande år, trots utan stöd från andra myndigheter. Dövas åsikter ifråga om bättre och rättvisa krav på de dövas sida var mycket hård. Stödet som fanns då under 20-40 åren var mycket fåliga från myndigeternas sida. Döva hade då ingen förmåga att förklinga sig hörd för myndigheterna om de dövas svåra och besvärliga situation. Men efter 1945 ljusnade föreningens verksamhet. Man fick gott bemötande från Jönköpings stad och andra kommuner genom bättre anslagsbidrag o.d.